Så som jag ser det

Kust, hav och natur. Därtill lite text som tillsammans med bilden blir intressant och kanske väcker tankar. Kanske överraskar jag någon gång med något annat än naturbilder. Det hoppas jag ni kan stå ut med.

Sköna maj så jobbig du kan vara

Maj är en skön månad. Efterlängtad men kan samtidigt vara riktigt jobbig. Tidigt, tidigt innan solen gått upp drar koltrasten igång sin konsert. Det ska man ju inte klaga på, sämre musik kan man vakna till. Ishockey-VM i maj har jag svårt att smälta. Trots att Tre Kronor tog sig till final och ställdes mot självaste Lönnlöven blev dragningskraften till en skön majmorgon i skogen för stark. Ja, det vill säga att jag nöjde mig med första perioden, ställde klockan på fyra och intog sängläge. Livet består av prioriteringar, ibland tämligen enkla val men som igår lite svårare.

Nåväl, hustruns tjoande vid midnatt väckte mig för en stund och jag förstod att guldet var bärgat, vände mig och somnade om. Jisses vad ett väckarur kan skrälla och halvt skrämma ihjäl en. Morgonen såg lovande ut med en annalkande soluppgång och lite dimmor över landskapet. I skogen var fågelkonserten i full gång. Den av morgondaggen blöta räven blev paff över mötet, tittade osäkert på mig en stund innan den försvann i granplanteringen. På den lilla åkern åt ett par rådjur frukost i morgonsolen men försvann snabbt när de fick vittring av mig. I den lilla dammen en bit bort är det full fart på knipfamiljen. Elva små dunbollar har honan att ta hand om. De följer henne, ibland i en tätt sammansluten grupp men lika ofta som ett långt radband. Njutbart att se.

Vilken tur att jag stod över VM-finalen och fick uppleva detta istället, tänker jag och faktiskt småler lite. I bokskogen sjunger en grönsångare för full hals. Det är dunkelt, det täta lövverket släpper inte igenom mycket ljus. Grönsångaren är som tokig och sätter sig nån gång så nära att objektivets närgräns inte räcker till. Jag ryser lite lätt av stämningen som är magisk och vill egentligen inte hemåt. Men fyra timmars naturupplevelse får räcka för nu. En hare håller till på blomsterängen på hemvägen och bestämmer sig för att ta sikte på mig. I full karriär kommer jösse mot mig, daggblöt även den, och tvärvänder först på en meters avstånd.

Tack sköna maj för denna morgonen.



Postat 2017-05-22 17:24 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Nu är Prillan på G

Upptäcker att det är drygt två månader sedan jag bloggade senast. Så långt får det inte gå mellan inläggen så här kommer ett med ett axplock av de senaste bilderna. Prillan är i fokus nu på mer än ett sätt. Hon löper nu och ska till Södertälje i nästa vecka för parning och både matte och husse börjar bli nervösa. Om allt går som det ska blir det valpar i månadsskiftet april/maj. Nu är det uppfödaren till Prillan som tar hand om Prillan under tiden hon har valpar så det stora jobbet slipper vi. Men det blir svårt att vara utan Prillan under så lång tid, tur att det endast är drygt två mil dit så vi kan hälsa på ganska ofta. Valparna måste ju fotograferas fortlöpande och en av dom, kanske, kanske följer med hem till Tvååker. Hur jag ska hinna med min fotografering med en liten valp i huset återstår att se.

Prillan

Prillan

Tallskog

Ekorre

Ekorre

Stjärtmes

Blåmes

Nötväcka



Postat 2017-02-22 15:41 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Skön vinterdag i Åkulla bokskogar

Idag blev det några sköna förmiddagstimmar i bokskogen då också solen gjorde sitt bästa för att mildra kylan. Det blev plötsligt för nån dag lite vinter och i Åkulla bokskogar visade termometern på minus sju grader. Tillsammans med följeslagaren Prillan försvann några sköna timmar snabbt. Det gjorde solen också då det senare slog om till riktigt gråväder. Men några bilder medan solen var uppe hann det bli.

En skönhet i bokskogen.



Postat 2016-12-15 16:30 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Färgexplosion i bokskogen

Upptäckte att det är bra längesedan jag bloggade. Och när nu bokskogen är som färgrikast, och kanske också som allra vackrast, tänkte jag att det måste bara visas upp. Jag bestämde mig för ett av mig väl intrampat område, Åkulla bokskogar och närmare bestämt naturreservatet vid fantastiskt natursköna Skärbäck.

Åkulla bokskogar anses vara ett av Sveriges mest värdefulla bokskogsområden. Den biologiska mångfalden är stor och området hyser många rödlistade och hotade växter såsom olika mossor och lavar. För några veckor sedan var jag en vecka i nationalparken Rondane i Norge. Där täcks stora delar av marken ett tjockt, tjockt lager av mossa och lavar. Det är med stor vördnad man trampar omkring i det som tagit många år att skapa. Samma vördnad, och tacksamhet, kan jag känna och uppleva på mina vandringar i bokskogen.

Jag hoppas att ni hänger med på en liten tur i bokskogen nu.

Vägen bortom Skärbäck gård.

Den vackra eken vid Skärbäck gård.

Skärsjön.

Vildsvinen har höstplöjt.

Färgexplositionen.

Skärsjön.

Mångfald.

Bokskogen ned mot Humsjön.

För färgernas skulle.

Bokskogen med barnböcker i förgrunden.



Postat 2016-10-24 18:54 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Ett morgonmöte att minnas länge

En helt fantastisk morgon i skogen. När jag sitter vid dator för att redigera de här bilderna ryser jag fortfarande av välbehag efter mötet med älgfamiljen. Jag störde ju mitt i lunchen häromdagen när älgkon svalkade sig i en liten damm i skogen med kalvarna i strandkanten. Det var mitt på dagen i den värsta hettan när termometern höll sig runt 30-gradersstrecket. Nu är det soluppgång, 17-18 grader och klockan är strax efter fem. Jag är i det skogsområde där jag såg älgarna senast men har ingen större förhoppning att stöta på dom igen. Två rävvalpar busar runt i en glänta en bit bort men försvinner snabbt in i granplanteringen när de får syn på mig. Jag rör mig så försiktigt och tyst jag kan och kommer fram till kanten av en liten åkerlapp i skogen, stor som en fotbollsplan. Opps, på andra sidan, 70-80 meter bort, står en älgko och mumsar frukost. Kan det vara samma ko som häromdagen? Sannolikt. Hon tittar på mig, tar några kliv och är strax försvunnen bakom träden. Jaha, nu då? Plötsligt reser sig yrvaket en kalv ur det halvmeterhöga gräset och undrar sömndrucket vad som pågår. Detsamma gör strax ytterligare en kalv. De undrar förstås vad jag är för en liksom vart mamma tagit vägen. Hon står tryggt bakom träden och strax hörs hon locka på sina små som raskt vänder blickarna, och inte minst öronen, åt hennes håll. Och älgkon har bra pli på sina små som med raska kliv tar sikte på mamma och tryggheten. På en minut, eller två, är detta underbara morgonmöte över.

Kvar står jag med minneskortet fyllt av bilder och en känsla som är svår att beskriva. Men en sak är helt säker, att kliva upp i ottan och ge sig ut i skogen är en lisa för själen långt utöver det vanliga. Tack, tack goaste älgfamiljen för att jag fick vara med om detta. 



Postat 2016-06-04 09:42 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera
1 2 3 ... 44 Nästa